Veckans ämne
Veckoslutet: Fredag 23 augusti 2002

Ta en ärlig tillbakablick för att komma vidare

För att kunna fastställa vart du är på väg och hur du ska komma dit, måste du vara ärlig mot dig själv. Det är inte alltid så lätt, men till slut är det nödvändigt för att kunna ta sig framåt.

När jag gick av scenen sedan min viktklass bedömts i förbedömningen vid NPC USA så kom tankarna över mig. Jag upplevde många olika känslor när jag stod där och såg topp 5 jämföras en sista gång. Ingen av dessa känslor var i närheten av glädje.

Att komma till tävlingen, dansa in i den och vinna var inget jag hade tankar kring, men jag hade heller inte planerat att vara 15:e heller. Ja, jag är glad över 15:e plats och att jag respekterades i jämförelse med de andra ända fram till sista utropet, men det känns bittert att jag inte klarade att göra den hittills största vinsten i karriären.

Jag tänker inte ljuga för dig. 15:e plats suger oavsett hur man ser på det. Jag är inte helt kass och ute och jag tycker, med tanke på omständigheterna, att jag gjorde en bra tävling, men jag jobbade inte så hårt och så länge bara för att komma dit och respekteras i jämförelse med de andra. Jag ville vara bättre än så inför mig själv, inför mina vänner från Michigan, vännerna från Colorado, Paul och AST och jag ville visa och kunna göra bättre ifrån mig inför alla de som följt min förra träningsjournal i 26 veckor. Oavsett om det är befogat eller inte, så tycker jag att jag gjort vissa besvikna och det har varit tillfällen då det inte varit så lätt att ta det.

Det tog mig lite tid att sortera känslorna och få perspektiv på allt. Jag har mycket positivt med mig från den helgen, som gör att jag tar mig framåt, men en känsla fick jag inte med mig därifrån och det var tillfredsställelse. Efter allt arbete skulle det vara något fel på mig om jag var nöjd med 15:e.

Så det gör att min position nu är längst nere vid bergets fot redo att börja klättra. Jag vet vad jag ska göra och berget är ganska så högt, men det passar mig. Jag har aldrig tackat nej till stora utmaningar förut. Faktum är att jag alltid haft mina bästa år då jag stött på en utmaning och behövt bevisa något.

Det första steget mot bergets topp är att vara ärlig mot mig själv och greppa tag i besvikelsen. Det är en nödvändig process som jag är tvungen att gå igenom efter tävlingen. Jag kan nu se ett helt år framåt och undersöka vad som varit bra och vad som varit dåligt för att sedan kunna göra ett större kliv. Utan ärlighet, skulle allt vara suddigt. Du måste veta vad som är trasigt innan du kan laga det.

Min besvikelse har nu vänt mot något spännande och motiverande och det kan hjälpa mig att det här året prestera bättre på och utanför gymmet. Jag är tänd på att få ut så mycket som möjligt av året och det betyder allt, både bodybuilding och livet i allmänhet.

Jag har lärt mig att det är ok att vara besviken, du kan vara det och det slutar ändå på ett positivt sätt om du kan dra nytta av det. Jag har också lärt mig att besvikelse kan vara ett otroligt redskap för motivation och det är upp till dig om du använder informationen och hur du angriper den situation du är i. Jag väljer att vara fokuserad hela året och bestämd med att jag ska bli bättre.