Det är början av året och det är vid den här tiden det brukar komma upp en ny träningsjournal som tar upp träning och kost inför en tävling på sommaren, så har det varit de senaste 3 åren. Som du kanske ser finns det ingen journal nu och eftersom så många frågat är jag tvungen att skriva om det så ni vet vad som pågår.

Jag behöver knappast säga att det varit ett stort år för mig och det har blivit en stor förändring. Du förstår de senaste 13 åren har jag haft ett mål och det är att få proffskort och det har alltid funnits en ny tävling efter en tävling för att komma närmare målet. Fram till den 9 augusti 2003 har jag alltid vetat vad som kommer härnäst. Mina mål har helt och hållet styrt mitt schema och vad jag ska göra kommande år.

Jag ville bli proffs så mina val har varit de de varit. Det har funnits NPCA USA, Team Universe eller Nationals. Innan det var tävling på statsnivå och några steg innan det var det ungdomstävlingar för kvalificering till Teen Nationals. Som du kan se har det varit en lång glödande kamp för att klättra på stegen, tävling efter tävling. Vissa år har det gått bra och andra år sämre så det har varit att gå tillbaka till ritbordet. Oavsett detta har jag alltid vetat vad jag ska göra härnäst.

När jag fick proffsstatus, så ändrades detta helt plötsligt, men inte förrän några månader efteråt. Jag kände mig lite vilse. Vilse vad jag skulle göra nu. Som jag sa jag har jag alltid haft något steg att klättra vidare på, men nu var jag överst på stegen.

Att vara på topp är inte dåligt på något sätt. Utsikten är underbar härifrån. Men det kan vara till en nackdel och kännas konstigt tills du blir van med höjden och jag kan säga att jag börjat vänja med vid latituden.

Hur ser min tävlingsframtid ut? Kommer jag tävla mot monsterkillarna vid IFBB? När blir min första proffstävling? Kommer jag fortsätta träna utan steroider? Låt oss börja med den första frågan så kommer de andra.

Jag har inga tävlingsplaner den närmsta framtiden och inga planer på att göra en träningsjournal just nu. Sanningen är att jag är lite utbränd och kan behöva lite vila från tävlingar, både fysiskt och psykiskt. Jag har tränat i nära 14 år och under 10 år har jag tävlat.

Många av er kan säkert relatera det till att när man tränar och arbetar för att bli så bra som möjligt så kräver det oerhört fokus 24 timmar om dygnet under förtävlingsträningen, andra områden i privatlivet får komma åt sidan och ditt mål nummer ett blir att bli så bra som möjligt då du står på scenen.

För mig var viljan och önskan så stark att det övervägde uppoffringarna. Drivkraften att nå dit jag ville gav mig energi att komma igenom jobbiga tidpunkter då man ville ge upp.

Jag kan säga att nu väger viljan och önskan inte tyngre än uppoffringarna. Tanken på att köra igång med 20 veckors tävlingsträning och diet är jag inte så spänd på nu. Det kommer säkert att vara det någon gång, bara inte nu.

Tävlingsmålen är annorlunda nu när jag är på proffsnivå. Jag har som mål att bli den bästa proffsbodybuildern. Jag är realist och känner att om jag överhuvudtaget kan placera mig på topp 10 vid någon proffstävling skulle det vara oerhört bra.

Som amatör tävlade jag för att ta mig vidare. När jag deltar i en proffstävling handlar det inte om att vinna. Jag ska träna för att bli så bra jag kan bli och för äran och spänningen att tävla mot de bästa i världen. Vinna är inte längre något realistiskt mål.

Ärligt talat, jag känner att jag uppnått min dröm, att bli proffs, nu är det bara extra det som tillkommer.

Jag vet inte när jag ska tävla. När hungern finns att tävla, då är jag redo. Jag är inte så gammal heller så om jag tar några år utan träning så kan jag ändå göra min proffsdebut under 35.

När det gäller steroider, så ändras inte det bara för att jag blivit proffs. Jag är bodybuilder i hjärtat framför allt. Naturlig eller inte , jag har valt den naturliga vägen och det kommer alltid att vara så. Jag pratar bara inte hela tiden om att jag är steroidfri. Jag älskar sporten och jag väljer att göra det på mitt sätt, det är så enkelt.

I livet just nu gillar jag att utforska nya områden och fokusera på saker som jag inte kunnat göra de senaste 14 åren.